Singel livet!
Förut va jag faktiskt lite rädd för att bli singel igen, för man kom inte riktigt ihår hur de va. Och att nästa alla ens vänner har gått och blivit par, men ska jag va helt ärlig så trivs jag som fisken i vattnet, precis som jag gjorde förut och de va de som va anledningen till att jag inte ville ha nån.
Rädslan att inte ha någon som bryr sig om en och höjer en till skyarna fanns, och jag trodde allt de skulle försvinna. Men nu får man de gånger tio, man trodde att telefonen skulle sluta ringa, men de är tvärt om men får dubbelt så många samtal och dubbelt så många sms. Människorna som höll sig borta när man va ett par, helt plötsligt så har man fått tillbaka allt sociala som man hade tappat, och vännerna har aldrig stått en så nära som nu.
Förut trivdes man med att bli uppvaktad av en person och man fick komplimaner med mera. Man fick uppmärksamhet men bara ibland och bara när man bad om de. Nu därimot så kryllar de av dom, självförtroendet har aldrig varit högre (och jag tycker de borde va som högst när man har nån som älskar en, men jag hade tydligen fel.)
Inte nog me de, folk tror fortfarande att man är ett par, tänk när alla vet att man är singel och inte längre upptagen. som ex i lördags när vi skulle gå från strand så frågade vakten:
vart har du din gubbe då?
Gubbe?
Ja N?
Va, nej v e inte tillsammans!
Så du e singel?! Att man itne visste de. Va segt att bli de när nästan hela sommaren har gått!
Nej nej jag har varit de länge :)
Jag förstår inte hur man kan tro att vi är ett par, dom som fortfarnade tror de lär tycka jävligt synd om oss för vi pratar aldrig med varandra framför andra och vi hälsar inte ens på varandra. Haha.
Nu kommer jag nog aldrig mer ens ha tanken på att bli två igen, de är helt enkelt inte min grej, jag kvävs i ett förhållande och jag får inte leva livet som jag vill leva de!
Puss o hej! <333
Rädslan att inte ha någon som bryr sig om en och höjer en till skyarna fanns, och jag trodde allt de skulle försvinna. Men nu får man de gånger tio, man trodde att telefonen skulle sluta ringa, men de är tvärt om men får dubbelt så många samtal och dubbelt så många sms. Människorna som höll sig borta när man va ett par, helt plötsligt så har man fått tillbaka allt sociala som man hade tappat, och vännerna har aldrig stått en så nära som nu.
Förut trivdes man med att bli uppvaktad av en person och man fick komplimaner med mera. Man fick uppmärksamhet men bara ibland och bara när man bad om de. Nu därimot så kryllar de av dom, självförtroendet har aldrig varit högre (och jag tycker de borde va som högst när man har nån som älskar en, men jag hade tydligen fel.)
Inte nog me de, folk tror fortfarande att man är ett par, tänk när alla vet att man är singel och inte längre upptagen. som ex i lördags när vi skulle gå från strand så frågade vakten:
vart har du din gubbe då?
Gubbe?
Ja N?
Va, nej v e inte tillsammans!
Så du e singel?! Att man itne visste de. Va segt att bli de när nästan hela sommaren har gått!
Nej nej jag har varit de länge :)
Jag förstår inte hur man kan tro att vi är ett par, dom som fortfarnade tror de lär tycka jävligt synd om oss för vi pratar aldrig med varandra framför andra och vi hälsar inte ens på varandra. Haha.
Nu kommer jag nog aldrig mer ens ha tanken på att bli två igen, de är helt enkelt inte min grej, jag kvävs i ett förhållande och jag får inte leva livet som jag vill leva de!
Puss o hej! <333
Kommentarer
Trackback
