Har oxå varit där!
Singel livet!
Förut va jag faktiskt lite rädd för att bli singel igen, för man kom inte riktigt ihår hur de va. Och att nästa alla ens vänner har gått och blivit par, men ska jag va helt ärlig så trivs jag som fisken i vattnet, precis som jag gjorde förut och de va de som va anledningen till att jag inte ville ha nån.
Rädslan att inte ha någon som bryr sig om en och höjer en till skyarna fanns, och jag trodde allt de skulle försvinna. Men nu får man de gånger tio, man trodde att telefonen skulle sluta ringa, men de är tvärt om men får dubbelt så många samtal och dubbelt så många sms. Människorna som höll sig borta när man va ett par, helt plötsligt så har man fått tillbaka allt sociala som man hade tappat, och vännerna har aldrig stått en så nära som nu.
Förut trivdes man med att bli uppvaktad av en person och man fick komplimaner med mera. Man fick uppmärksamhet men bara ibland och bara när man bad om de. Nu därimot så kryllar de av dom, självförtroendet har aldrig varit högre (och jag tycker de borde va som högst när man har nån som älskar en, men jag hade tydligen fel.)
Inte nog me de, folk tror fortfarande att man är ett par, tänk när alla vet att man är singel och inte längre upptagen. som ex i lördags när vi skulle gå från strand så frågade vakten:
vart har du din gubbe då?
Gubbe?
Ja N?
Va, nej v e inte tillsammans!
Så du e singel?! Att man itne visste de. Va segt att bli de när nästan hela sommaren har gått!
Nej nej jag har varit de länge :)
Jag förstår inte hur man kan tro att vi är ett par, dom som fortfarnade tror de lär tycka jävligt synd om oss för vi pratar aldrig med varandra framför andra och vi hälsar inte ens på varandra. Haha.
Nu kommer jag nog aldrig mer ens ha tanken på att bli två igen, de är helt enkelt inte min grej, jag kvävs i ett förhållande och jag får inte leva livet som jag vill leva de!
Puss o hej! <333
Rädslan att inte ha någon som bryr sig om en och höjer en till skyarna fanns, och jag trodde allt de skulle försvinna. Men nu får man de gånger tio, man trodde att telefonen skulle sluta ringa, men de är tvärt om men får dubbelt så många samtal och dubbelt så många sms. Människorna som höll sig borta när man va ett par, helt plötsligt så har man fått tillbaka allt sociala som man hade tappat, och vännerna har aldrig stått en så nära som nu.
Förut trivdes man med att bli uppvaktad av en person och man fick komplimaner med mera. Man fick uppmärksamhet men bara ibland och bara när man bad om de. Nu därimot så kryllar de av dom, självförtroendet har aldrig varit högre (och jag tycker de borde va som högst när man har nån som älskar en, men jag hade tydligen fel.)
Inte nog me de, folk tror fortfarande att man är ett par, tänk när alla vet att man är singel och inte längre upptagen. som ex i lördags när vi skulle gå från strand så frågade vakten:
vart har du din gubbe då?
Gubbe?
Ja N?
Va, nej v e inte tillsammans!
Så du e singel?! Att man itne visste de. Va segt att bli de när nästan hela sommaren har gått!
Nej nej jag har varit de länge :)
Jag förstår inte hur man kan tro att vi är ett par, dom som fortfarnade tror de lär tycka jävligt synd om oss för vi pratar aldrig med varandra framför andra och vi hälsar inte ens på varandra. Haha.
Nu kommer jag nog aldrig mer ens ha tanken på att bli två igen, de är helt enkelt inte min grej, jag kvävs i ett förhållande och jag får inte leva livet som jag vill leva de!
Puss o hej! <333
hallå hallå!
Sitter här vid datorn och letar au pair familjer, snacka om att de vore härligt att åka bort ett år få en helt ny familj och få nya erfarenheter varje dag. Har hittat några intressanta familjer bla i Paris och i USA. Skulle nog vilja va i USA, men sen är det lite närmre hem om man är i Paris, de känns lite mer som hemma liksom europa är ju europa. eller nått. Men åå va kul de skulle vara, jag vill verkligen. Ja ja nu ska jag drömma vidare. Later <3
!
Jag i nuläget.
Jag i sommar!
hehe ne men allvarligt vågen visade 52 kg idag, (som den har gjort den senaste tiden) Men nu e de bara 4 kg kvar.
Nu ska ni inte tro att jag bantar eller nått annat
Hur?
Hur ska man kunna gå vidare om ens förflutna hela tiden knackar en på ens dörr?!
De kan va jobbigt!
Har tänkt på de, snacka om att de kan va jobbigt att stå imot sin egen vilja, att ha en som sitter på ena axeln och säger gör det, och en som sitter på andra axeln och säger nått annat.
Ät massa godis det är gott, gå ut och träna det är bra.
Ring honom för du vill det, skit i det för vad kommer du tjäna på det!
Det känns verkligen jätte jobbigt att känna sig splittrad ibland, men de kan kanske vara söndagsångesten som börjar komma, eller att man inte har varit ensam eller sovit ensam ett antal nätter och att det känns jobbigt att man kanske ska få sova ensam inatt. Ibland vill man bara göra annat för att slippa tänka på massa saker.
Så vi får se vad jag hittar på för att slippa min söndagsångest..... ciao <3
Kärleks tankar!
Nu är det dax att sluta leken som vi har hållt på med så länge, Kan han inte fatta att det gör ont! Vi tär fortfarande sönder varandra.
Någon som man har älskat så högt så länge och som man litar på till 1000. Jag skulle kunna lägga mitt liv i hans händer och veta att han skulle vårde det ömt och så försiktigt. Säkert mycket bättre än va jag skulle vårda det.
Och från den kännslan och tryggheten till att bli helt trampad på och förstörd från en dag till en annan, de sveket är obeskrivligt. Kännslan i kropp och själ är outhärdlig.
Men det värsta är greppet han har av en efteråt, inte nog med att man har blivit trampad på en gång utan det ska upprepas dagligen. Och självklart är det inte hans fel alltihopa, att det är han som har tappat kännslorna. (och de är självklart ok, sånt kan hända, trots att jag får kännslan av att allt vi haft har varit en lögn) Nej utan det är mitt fel för det är mig han inte kan lita på, för självklart vill han ha kvar mitt hjärta även efter det är slut, så att han kan ha kvar något att leka med. (klämma, riva, slita och fortsätta förstöra totalt).
Frågan är hur länge man kan ha det så här?
Jag har stått ut med att vara en "icke singel" singel i 14 veckor nu, och nu har jag tröttnat.
Först trodde och hoppades jag på att man kunde ta tillbaka någon som man älskar och som en gång har slutat älska än, trots att han säger att kännslor kan komma tillbaka, men nej jag kan inte det och jag inser det nu.
Rädslan att bli sviken igen är för stor. Jag hade hoppats men jag är antagligen för svag, eller för stark välj själv!
Love M <3
Någon som man har älskat så högt så länge och som man litar på till 1000. Jag skulle kunna lägga mitt liv i hans händer och veta att han skulle vårde det ömt och så försiktigt. Säkert mycket bättre än va jag skulle vårda det.
Och från den kännslan och tryggheten till att bli helt trampad på och förstörd från en dag till en annan, de sveket är obeskrivligt. Kännslan i kropp och själ är outhärdlig.
Men det värsta är greppet han har av en efteråt, inte nog med att man har blivit trampad på en gång utan det ska upprepas dagligen. Och självklart är det inte hans fel alltihopa, att det är han som har tappat kännslorna. (och de är självklart ok, sånt kan hända, trots att jag får kännslan av att allt vi haft har varit en lögn) Nej utan det är mitt fel för det är mig han inte kan lita på, för självklart vill han ha kvar mitt hjärta även efter det är slut, så att han kan ha kvar något att leka med. (klämma, riva, slita och fortsätta förstöra totalt).
Frågan är hur länge man kan ha det så här?
Jag har stått ut med att vara en "icke singel" singel i 14 veckor nu, och nu har jag tröttnat.
Först trodde och hoppades jag på att man kunde ta tillbaka någon som man älskar och som en gång har slutat älska än, trots att han säger att kännslor kan komma tillbaka, men nej jag kan inte det och jag inser det nu.
Rädslan att bli sviken igen är för stor. Jag hade hoppats men jag är antagligen för svag, eller för stark välj själv!
Love M <3
